Rudi Kurth ”Klockskojar´n”
Som nämnts på annan plats under ”Motorcykeltävlingar”, (TT eller som det numera kallas Roadracing) har både Billy Andersson och Agne Carlsson byggt motorcyklar med Crescents 500 cc utbordarracer som drivkälla. En tredje person, Rudi Kurth från Schweiz, kom även han över en sådan motor som han tävlade med i sidvagnsklassen 1970. Några framgångar blev det inte mest beroende på sitt bohemiska liv, vilket skribenten Bo Rindar här nedan beskriver på ett målande sätt.
Mannen heter Rudi Kurth och är från Schweiz. Han förstod tidigt att luftmotståndet är roadracingförarens värsta fiende. Rudi tävlade i sidvagn under åren runt 1970 och hade då som burkslav den engelska tjejen Diane Rowe. Hans motorcykel - eller vad man skall kalla den hette - CAT-Crescent och andra delen av namnet syftar på motorn, som var en trecylindrig tvåtaktare, ursprungligen avsedd för båtracing.
Topphastigheten på ekipaget var tack vare gynnsam aerodynamik fantastisk hög, men den svenska motorn höll nästa aldrig in i mål. Detta kan ha berott på att man i båttävlingar kör i själva kylvätskan medan tillgången på den är begränsad uppe på torra land. Som framgår av bilden var Rudi liten till växten och så var även Diane. Detta var en nödvändighet inte bara för att få plats på den extremt lilla och knappt halvmeterhöga sidvagnshojen utan även för att de båda framlevde större delen av sina liv i den halvruttna Citroën som skymtar i bakgrunden. Jag vill minnas att motorcykeln bodde på taket medan Diane, Rudi, alla reservdelar och hela heminredningen fick plats inne i vagnen. Det lär förresten ha sett lika stökigt ut hemma hos paret.
Klockskojar'n. OBS! Citroën med Crescent-logga t.h.
Mitt under sidvagnskarriären byggde Rudi den solomotorcykel vi ser början till på bilden. Monocoqueram i aluminium, lätt motor, liten frontarea och rent generellt en jakt på vikt som närmade sig det hysteriska, skapade förutsättningar för en sensationell 500-racer, som faktiskt hette Monark. Det svenska företaget lär ha stått för en del av byggkostnaderna.
När maskinen väl blev klar skulle debuten ske i Sveriges GP på Anderstorp 1973 med den engelska galningen Mick Grant i sadeln. För att få plats på hojen fick Mick bygga upp sadeln 20 cm, ”Annars hade jag fått bryta av mig båda benen”, påstod han. På startplattan skulle han rensa motorn genom en sista uppvarvning inför springstarten. När motorn nått toppvarv lösgör sig metalldelar ur motorn och flyger högt upp i luften.
Där slutar sagan om den schweiziska Monarken.
Men rubriken då ? Javisst ja ! En kompis till mig beställde några hjul av Rudi till ett nytt sidvagnsbygge. Likadana hjul som satt på CAT-Crescent. Vecka efter vecka gick utan att de förskottsbetalda hjulen dök upp. Min kamrat blev allt mer förbannad och efter tusen telefonsamtal hade han slutligen erhållit sina hjul, våldsamt försenade.
När hjulen beställdes benämndes schweizaren Rudi. Några månader senare talades det bara om ”den där J-a Klockskojar´n”. Man kan säga att Rudi döpte sig själv.