Autopedmotorn – så här kom den till

Så kom Autopedmotorn till

Gösta Stillerud berättar nära 50 år efter den verkliga händelsen.

Första juni 1952 infördes i Sverige en ny lag: ”Hjälpmotor med max 50 cc, max 0,8 hk och max 30 km/tim utan krav på körkort eller skatt”, en efterlängtad frihet” Vi på Nymans hade sedan krigsslutet 1945 provat det mesta som vi kommit över och Nymans hade bred kompetens på tvåhjuliga fordon. Här fanns ett uppdämt behov som måste utnyttjas och vi var inte ensamma på täppan. Nu gällde det att hitta lämpliga motorer. Fichtel & Sachs i Schweinfurt, som Nymans var generalagent för, hade visserligen börjat komma igång efter kriget men några motorer inom de närmsta åren stod inte i utsikt.

I detta allvarliga läge kallar Gustav Grahn (VD för Nymanbolagen och Nordens cykelkung) till sig Dipl. Ing. K. G. Knutsson som några år tidigare blivit introducerad av den kände tävlingscyklisten Åke Seiffart, som ingick i Gustav Grahns Crescent-stall. Grahn beskriver läget och ger order: ”Du får ta ing.Gösta Stillerud med dig och åka ned på kontinenten och se till att vi får det vi behöver!”

KG hade tagit sin diplomingenjörexamen i Berlin under kriget men hade också studerat i Zürich och München där han också hunnit skapa sig ett förnämligt kontaktnät och byggt upp sin agenturverksamhet. Gösta hade också praktiserat i Tyskland och hade goda kunskaper i språket och tysk kultur, så tillsammans med KG`s bakgrund stod nu dörrarna öppna för de båda. De finner dock att de få motortillverkarna av intresse som hade kommit igång redan var uppbundna, så vad göra ? Då säger KG, ”vi bygger en egen motor, jag har den bästa konstruktören, de bästa leverantörerna och sen monterar ni själva motorn i Uppsala.” Konstruktören var dipl. ing. Hans Müller som satt inne med hela Auto Unions motorkunnande, nu freelancer efter fabrikens nedläggning efter krigsslutet. De finner dock Müller redan låst av kontrakt med annan partner, men KG ger sig inte och efter timslånga spännande förhandlingar är Müller beredd att bryta sitt kontrakt. KG skriver i stället ett långtidskontrakt med Müller.

Nu gäller det leveranser av delar. De möter Dr Bücken, chef för Karl Schmidt som långsamt kommit igång efter kriget med leveranser av lättmetallgjutgods, kolvar och cylindrar i huvudsak för bilindustrin. Dr Bücken som lyssnar till KG´s vida och vilda planer blir entusiastisk och ställer upp för projektet som leverantör för företagets produkter, samt som samordnare av övriga mekaniska delar, prototyper och provningsresurser.

De kontaktar vidare Elektronikföretaget SIBA och förgasartillverkaren Hintermayer, vilka båda är hungriga på order.
Nu kan vi nu knyta ihop ”säcken” och flyga hem med enligt KG ”ett busvasst koncept”.

Vid hemkomsten kallar Gustaf Grahn på sina övriga medarbetare. De gör stora ögon och efter minimala diskussioner så kommer ordern från kung Gustaf: ”nu kör vi, full fart framåt pojkar och se till att ni får ihop en fin moped till vår egen motor”!

Tre veckor senare levererar Müller, som har öppnat Ingenieurbüro Andernach vid den vackra Rehnstranden, ritningarna, provningar, och beslut om serie och verktyg, allt i rasande fart.

Ett år senare har Nymans monterat och sålt över 15.000 mopeder, som nu  under namnet AUTOPED rullade ut på vägarna. Så klev Nymans in i en spännande, givande och fruktbar utvecklingsperiod för mopeden, som kom att pågå ända till 1963 då mopedtillverkningen flyttades inom MCB-koncernen till Varberg. Autopedmotorn medförde också att Nymans senare blev Europas största utbordartillverkare, se vidare under båtmotorer. Så berättar Gösta Stillerud den 29 januari 2001, nära 50 år efter den verkliga händelsen.

Första juni 1952 infördes i Sverige en ny lag: ”Hjälpmotor med max 50 cc, max 0,8 hk och max 30 km/tim utan krav på körkort eller skatt”, en efterlängtad frihet”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *